Comic Sans är kriminellt

I höstas läste jag det här trevliga reportaget om tidernas mest hatade typsnitt: Comic Sans. Det är verkligen stilistiskt jättefult och nästan fysiskt smärtsamt att vila ögonen på. Samtidigt anbringar det någon sorts positiv association eftersom det för minnena tillbaka till gedigna skolarbeten om länder, franska revolutionen och fotosyntesen i sjunde klass.
Absolut läsvärt.

Som en personlig anekdot har Jakob valt att låta ytterdörren prydas av en välkomsthälsning med inslag av både Comic Sans, ClipArt och en gräslig WordArt-harang. Att blanda den inbjudande tonen med det motbjudande är en genialisk kontrast inser jag först nu; tamigfan state-of-the-art. Den ska rent av få sitta kvar ett tag till.