Comic Sans är kriminellt

I höstas läste jag det här trevliga reportaget om tidernas mest hatade typsnitt: Comic Sans. Det är verkligen stilistiskt jättefult och nästan fysiskt smärtsamt att vila ögonen på. Samtidigt anbringar det någon sorts positiv association eftersom det för minnena tillbaka till gedigna skolarbeten om länder, franska revolutionen och fotosyntesen i sjunde klass.
Absolut läsvärt.

Som en personlig anekdot har Jakob valt att låta ytterdörren prydas av en välkomsthälsning med inslag av både Comic Sans, ClipArt och en gräslig WordArt-harang. Att blanda den inbjudande tonen med det motbjudande är en genialisk kontrast inser jag först nu; tamigfan state-of-the-art. Den ska rent av få sitta kvar ett tag till.

Veckans #11

Hög tid att putta in något annat i kategorin "Veckans".
Var det i somras sist? Hmmm...

Film: Robin Hood
Grej: Jobba heltid
Låt: Catch my disease med Ben Lee
Pryl: Tobi steamer
Ställe: Moon Thai Kitchen Storgatan 1

Och på den här tiden så har Tobi steamern gått från absoluta innelistan och hett åtrådd strykmojäng på TV-shop, till en dammhög i källarförrådet. Säljes till högstbjudande, först till kvarn, osv.

Luuks fina revolt

Kristian Luuk i tidningen Fokus om att inte vilja jobba som civilekonom efter Handels:

– Det som var roligt var studentradion i källaren, men det var bara en hobby, sa min släkt, det riktiga arbetet var att bli färdig civilekonom. Så det var ett otroligt svårt och stort bryt att säga att »jag lämnar den akademiska världen och busringer i stället till Jarl Kulle och säger bajs och lägger på luren«.