Skidsvängar och havets läckerheter

Premiärbesök Narvik igår. Gjorde en kort hajk och fick fin åkning ner; puder längst upp och varmare smöråkning längre ner. Sov i hytta i vackra Sortland. Magiska berg häruppe, vackert som tusan och vattnet är kristallklart och märkligt medelhavsturkost. Men det är också fantastiskt ensligt här. Har kört hela vägen ut till Å i Lofoten idag, det är verkligen världens ände. Här bor vi i en sk rorbue, aka sjöbod. Det är lite av grejen här, att bo i en rorbue. Vi frågar oss vad man gör häruppe när tjusningen över vyerna mättats något? Det blir tydligen inte varmare än 12 grader i vattnet på sommaren så badar gör man iaf inte. Och det är bra långt till närmsta skidlift.
Har under dagen genomlevt ett antal sockerchocker i sviterna av lätt wienerbrödsmissbruk men under kvällen har jag ställt saker och ting tillrätta genom att käka en fantastisk hemmalagad färsk lax som kryddats med räkor i lösvikt. 15,90 kilot. Sicket vrakpris. Pågående jazzfestival skänker toner över haven vid Hamnöy, men vi valde att ta en kopp på mysiga restaurangen i Reine. Toppade med en mustig hallonsorbet och choklad-nöt-maräng. Mumma.

Snökoter och hundspann

Tog tåget norrut igår, gick finemang. Såg en läskig film i restaurangvagnen, Shutter island. Storyn hade klara kopplingar till vinnaren av novellfilmsmarataon Göteborg filmfestival 2009: Rosenhill. Psykisk ohälsa?
Kom fram till Kiruna vid 9 och Jakko hämtade hyrbilen. Packade in allt, och många väskor har vi. Det står Swedemount på allihop. Sen åkte vi till hundspannskenneln och träffade där två långväga turister; aussies. Lite märkligt är det allt.
Mats och Elin var hur bussiga som helst. De hade 40 toksöta och ivriga hundar. Fick köra massa skoter i solskenet också, och Jakko fotade som en galning givetvis.
Efter fika runt öppen eld körde vi mot Riksgränsen där en kort photo shoot med en helikopter i snöstorm väntade. Liten nostalgitrip till Vassijaure och en hamburgare på Grönan fullgjorde dagen och nu är mina ögon tröttare än någonsin.

Veckans#7

Film: Alice in Wonderland
Grej: Låta skräddare sy ens kläder
Låt: The horses med Daryl Braithwaite
Pryl: Pärlhalsband från Halong Bay
Ställe: Halong bay, Vietnam

Ska man sy grejer i Hoi An kan man gå till "Happy" på 57 Phan Boi Chau St, eller maila happydesign83@yahoo.com.vn, så kan hon sy vad som helst om man skickar bilder.

Låten "The horses" kan vara det bästa ever. Med en söt liten historia kan den bli ännu bättre. Aussie-Jem går ofta på work functions med Common Wealth Bank och vid ett sådant tillfälle för någon månad sedan "råkade" det framåt kvällen bara vara han och en kvinnlig kundrepresentant kvar på kundens kontor där eventet hållits. De hade en stor terass med utsikt över hela staden. Romantiskt duggregn. En välsorterad jukebox. Och en sensuell dans med denna kvinna till denna låt. Shit vad jag ler när jag tänker på smörigheten. Grym låt, no doubt about that. Samma genre som redan legendariska "Don't stop believin" med Journey.

Äkta pärlhalsband för 4 USD är också en hit, blev några stycken. Husmorsknepet är tydligen att elda på pärlorna för att kolla äktheten, eftersom plast givetvis smälter.

Kaffemys och livsfilosofering

Igår söndag satt jag, Carro o Emelie länge på da Matteo och jag plöjde allt om Australien. Det tog inte lång tid innan de tillkännagav att de var redo att ge upp allt för att återvända, haha... Sen drog vi en god sallad på Skafferiet och filosoferade lite mer om livet. Det finns hemskt mycket val man kan göra enades vi om, vilket både är inspirerande och ångestladdat. Man vill ju inte miss out on konfekten här i livet liksom. Kvällen bjöd på bildvisning och majssoppa och ostar hos Carro. Imon åker jag o Jakko till Nordnorge och Lofoten! Lång satans resa men vi har liggvagn åtminstone, till skillnad från när Jag och Mary förra året åkte till Riksgränsen över 4 dygn, varav 48 spenderades sittandes på tåg. Det är inte för intet som jag har extremt knotiga stjärtben.

Dear John savior

Fick flighten igår efter att våra namn ropats upp 10 minuter innan boarding. Efter hastig incheckning och kvicka löpsteg genom security satt vi på planet. Amazing. Efter en timma ombord utan att lyfta får vi beskedet att lämna flygplanet eftersom det är något fel på det, en hydralisk läcka. Vi bjuds på en pannkaksbrunch och jag köper en bok, Dear John. 6 timmar efter ursprunglig avgångstid är vi iväg. Jag fullkomligt slukar den romantiska berättelsen i Dear john, sitter och snörvlar för mig själv vid mitt fönster. Stört vacker historia.
På grund av förseningen missar jag givetvis sista flyget till Göteborg i London men blir ombokad till 09.40 dagen efter. Inte helt sugen på en tredje flygplatsnatt beger jag mig till Qantas customer service och behöver knappt öppna munnen förrän jag sitter på en buss till ett Crowne plaza hotell. Skönt. Får både middag och frukost och Anne-Marie Carlsson i mig packar ner miniatyrshampoflaskorna och badmössan från hotellbadrummet i väskan. "Det kan ju ändå vara käckt att ha?". Kommer dock alltid att hålla mig ifrån att göra en smörgås på hotellfrukosten för att sedan linda in den i en servett och stoppa den i väskan.
Min far hämtade mig på Landvetter och sen spenderade jag dagen i Fiskebäcks småbåtshamn. Det var båtfix på menyn men jag åtog mig att passa gullungarna. Blev inget krabbnapp på Julias spö dock.
Nu är jag hemma i läggan igen, känns lite skumt efter att ha varit väck 3 månader. Måste säga att det varit väldigt väl investerad tid. Och cash. Hoppas jag.

Royal Plaza Hotel

Det har varit så mycket fram och tillbaka med flighterna så det är inte klokt...
Efter att ha sovit på en bänk underhölls jag igår morse i 2 timmar av en trevlig aussie, Daniel. När han åkt till Melbourne slog jag följe med två trevliga britter som kom till flygplatsen igår morse. Tom och Andy är soldater i Afghanistan och har lärt mig rubbet om det där. Vi smed klyftiga planer och bestämde att vi skulle sitta vid standby disken först av alla i morse. Efter typ en timmes sömn på en bänk stod vi alltså där, först, kl 02.20. Jag som aldrig ens köat för en konsertbiljett.
Och visst blev vi 1a, 2a och 3e. 5 timmar senare visade det sig att det inte hjälpte, för de 11 platserna som fanns kvar gick till andra mer prioriterade.

Lyckligtvis fick vi ett nytt besked: Qantas ersätter kostnade för mat o boende och nödvändigt upp till 300 AUD per dag om man behåller kvitton. Vi sparade inte på krutet utan checkade in på Royal plaza hotel i Mong Kok i Hong Kong. Vi har tränat på gymmet, simmat, ätit en delikat frukost (brunch för oss med den dygnsrytm vi har nu), japanskt till middag med pannkaka-grädde-jordgubbs-crepe på slutet.

Nu ska jag återvända till den fantastiska sängen. Imon kanske vi kommer med flighten, vi har ingen plats än så länge, men de har sagt att de ska prioritera oss i stand-by-kön... Sen lär jag väl stanna ett par dagar i på Heathrow. Det får bli ett senare problem. Hoppas Jakko kommer iväg från Amsterdam också!

Strandad i Hong Kong

Island har haft ett sådant flyt det senaste året. Helt otroligt.

Vinkade just av Jakko efter en födelsedagsmiddag på flygplatsen. Han blev 28 idag, stor pojk.
Har ägnat halva dagen åt att kolla våra flighter på trånga kontor vid Central Hong Kong Island. De kunde erbjuda mig en flight den 16e maj, man får tacka som hjärtligast. Och ingen som helst ersättning att vänta, inte heller från min reseförsäkring. Här har vi Qantas, ett flygbolag som verkligen tar sitt ansvar. Not. Ringde sen kontoret i UK och då sa dom att flighten var on igen. Men när det väl kom till kritan blev det inget. Jakko lyckades tjata och komma med sin flight, men var lite besviken att han tjatat när jag kom tillbaka med negativt besked: Min flight är inställd igen.
Så här sitter jag nu i mitt nya hem, Hong Kong airport.
Lägger helst inte ut en krona, men visst måste jag äta under de här dagarna. Kanske tar hotell någon natt också. Men mest av allt ska jag tjata så jag får komma hem. Jag e inte super excited att vara här utan ressällskap och har heller inte några cash att göra av med, så jag har svårt att se hur det här kan bli riktigt festligt.

Ska starta någon facebookgrupp typ "Bring Anna home" eller något. Sen är jag ju givetvis inte ensam i min situation. Men jag tänker mig att de som kommit hit med jobb får ju hotell o grejer betalt av sina företag. De som åker på resa kortare än 45 dagar får ju sitt betalt av hemförsäkringen. De som skulle jobbat hemma får säkert ersättning för utebliven inkomst. Men här har vi mig som
1. är nyexad student utan inkomst
2. varit borta längre än 45 dagar
3. har en reseförsäkring som bara gäller sjukdomsfall (kanske ska trilla o slå mig riktigt illa imon så att jag får en sjukhussäng?)
4. har bränt en satans massa pengar de senaste månaderna och inte är så sugen på att göra av med så mycket till.
5. har en ickefungerade Nordea bankdosa
6. har tappat sin mobiltelefon för ett par dagar sedan

Men jag är ju i alla fall frisk. Eller nej, inte det heller; har en enorm förkylning, whiskeyröst och hosta.

Överlag har resan varit jättekul dock, synn att det skulle bli såhär meckigt! Det gäller att försöka se charmen i allt. Tjing

Packad sill och inställt flyg. Livet är kalas.

Åkte nattåg över gränsen, från Hanoi till Kinas Nanning. Underbar upplevelse, krispiga lakan.
Åkte nattåg från Nanning till nästan HongKong. Inte lika underbart. Sa till damen i luckan att vi ville ha "soft sleeper" biljetter, fortfarande berusade av den sköna sömnen från föregående natt. Hon svarar "No, seat" och jag säger besviket "ok, seat". Hon säger "No, no seat. Only stand". Jag skojjar lite glatt om att jag hoppas att det inte blir så packat som på en konsert. Med facit i hand så var det lika packat som på en konsert. Tolv timmar ståendes, hängandes, knuffandes och sittandes på väskor i mittgången tillsammans med otaliga andra. Kineser är märkliga. De rapar och hostar rakt ut. De röker inne på tåget trots rökförbudsskyltar. Dessutom insisterar de på att köra drink-, frukt- och köttvagnar i mittgången hela tiden, till synes oberörda av att den är packad med folk. När fruktvagnen kom igen klockan 3 på natten var det svårt att inte få spel. De är helt otroliga. Jävla mongon. Kineser portar också google, bloggar och facebook pga den inskränkta yttrandefriheten, bara en sådan sak. Jag vidhåller att Kina är ett äckligt land.
Filmen illustrerar hur en drinkvagnspassage gick till. Proceduren upprepade sig ca 25 ggr.



Nu är vi äntligen i Hong Kong och som grädden på moset är mitt flyg inställt. Jippi. What to do, what to do.

Veckans#6

Film: Pass
Grej: Angkor Wat
Låt: Just a boy med Angus o Julia
Pryl: Stråhatt
Ställe: Siem Reap, Kambodja

Ninh Binh... Inte riktigt som Nimbin

Tog en knakig nattbuss från Hoi An till Ninh Binh. Underhöll oss själva med att kolla en filma-biografduken-utgåva Alice in Wonderland. Tog en svängom omgivningarna av vietnamesiska staden idag. Namnet har klara likheter med australiensiska Nimbin, men inget drogparadis här inte. Istället hade vi kul i regnet på vår motobike och vyerna bjöd på tempel, kanoter, grottor, vattenbufflar, risfält, etc...

Kameran borta... Buh...

Usch, Jakkos kamera blev stulen häromdagen så nu blir det inga fler fina bilder... Aptrist. Får försöka koncentrera mig på att uppleva saker här o nu istället, och inte vara så jävla japanese. Besöket på polisstationen var ganska komiskt i sig, ingen pratade engelska och tillslut fick Jakob ett handskrivet papper med redogörelsen på vietnamesiska som en tjej i en skoaffär gjorde åt oss. Det har nu poliskonstapelns stämpel på sig. Hoppas detta kan vara till nytta för IF.
Ska snart plocka upp våra grejer från skräddarn och om ett par timmar åker vi till Hanoi.

Skrädderier

Tog nattbussen till Hoi An efter ett kort stopp i Nah Trang.
Här har vi fullkomligt gått lös på skrädderierna och jag har ingen aning om hur nytillskottet ska få rum i ryggan när det beger sig.

Hittills ackumulerade beställningar:
2 herrkostymer
1 damkavaj
1 kjol
3 klänningar
6 herrskjortor
5 damskjortor
1 herrväst
2 slipsar
3 sjalar
3 näsdukar

Bara så att ni vet. Dags för middag i mysiga gamla stan...

Saigon och Mui Ne

Nu har vi tagit oss in i Vietnam. Jag har redan ådragit mig en tjusig krigsskada efter att ha knäat duschkranen. Hoppas det blir ett maffigt ärr. Det är bara tufft och inget annat. ”When I was in 'Nam...”
Igår kom vi till Ho Chi Minh City, aka Saigon, och fick ett bra rum med AC för 12 dollar. Efter ett par delikata pannkakor och milkshakes kollade vi in museet om Vietnamkriget. Riktigt skakande samling fotografier från kriget och på missbildade barn till följd av gifterna som USA släppte ut. Eftersom svenska barns historieundervisning beklagligt nog abrupt avstannar efter andra världskriget, har man som 80-talist inte mycket kött på benen vad gäller efterkrigshistoria och kan med andra ord glömma en final i Jeopardy eller annan IQ-lek. Jag ser det därför som mitt ansvar att i korta drag informera om vad konflikten gällde: USA var rädda för Viet Cong kommunisterna i Vietnam. Vietnam itself hade återigen blivit splittrat och crazy i en inbördes osämja mellan nord- och sydvietnameser efter sjävständighetsförklaringen från Frankrike 1954. Det kanske inte riktigt var USA:s battle, och jag förstår att överlevande soldater blev lite kocko då de vid hemkomsten möttes av förakt när de trott att de riskerat sina liv för en god sak.
Åka motobike is the shit. Det är ett som är säkert. Trafiken var helt sinnes. Det tog bort lite av kusligheten efter museebesöket. Sen åt vi en god middag och en 2-dollars manikyr var grädden på moset.
I morse hoppade vi på bussen; liggbussen, till Mui Ne. Det är en jättefin beach resort och vi har ett flott rum precis vid stranden. Jakko har vindsurfat och jag har läst en bok i skuggan.


(Jakko Edholm was tagged in a photo in the down right corner)

Veckans#5

Film: Pass
Grej: Jobba i en skyskrapa
Låt: Hide and seek med Imogen Heap
Pryl: Palmolive coconut body butter shower scrub
Ställe: Circular quay

Inga filmer på sistone... Men tusan vad hide and seek är bra. Nästan så att man blir religiös. Coconut scruben är underbar, ett måste-ha.

Kambodja; fruktlöst gott käk, Angkor Wat och smånyp från Pol Pot

Efter att ha svettats bort 10 liter på lakanet som var nopprigt och lagat på åtta ställen tog vi en tidig buss till gränsen till Kambodja, Poipet. Det är ett klassiskt korrupt rip-off-ställe, och mycket riktigt så tog första tuk-tuken oss till ett fejkat visumställe. Sen plankade vi oss igenom karantänavsnittet innan vi fick vårt visum för 20 dollars stycket. Efter en lång kös väntade och många liter svett senare, och kompissnack med en amerikan som hade gjort proceduren tre gånger men ändock inte mindes hur den gick till, fick vi också varsin stämpel i passet. Man försökte få oss att betala både 45 och 35 dollar för en taxiresa till Siem Reap, men notan stannade tillslut på 20 bucks och i det priset ingick både minttabletter, kisspauser (helen), familjebilsemestrar och ambulansservice för gravida kvinnor. Efter övertalning vid ytterligare en nätt scam fick vi också skjuts hela vägen fram till Psar Chas, göttegöttkärnan av Siem Reap. Grymt ställe. Fantastiskt mat och gott hotell med AC. Vi åt lyxig middag 3 ggr om dagen ungefär, och notan brukade stanna strax under 10 dollars. Öl kostade 50 cent. ”Det var billigt. Jag tar två.” Dagen efter ägnade vi åt Herr Angkor och hans tempel. Vi cyklade upp till Angkor Wat så att vi var där vid soluppgången 05.30, jättefint ljus. Sen drog vi en bananpannkaka och cyklade vidare till Angkor Thom. Imponerande stenskulpturer och överhuvudtaget pampiga tempel. Det ska tydligen ha bott en miljon människor där vi den tiden; för 900 år sedan. Coolt. Defintitivt ett av världens sju underverk. Check.





Imorse åkte vi inte båt på den uttorkade floden, vi åkte lyxbuss till Kambodjas huvudstad Phnom Penh. Jag har gjort en grym playlist med all min nya musik som Dave skickat med mig. Vi tog Saras tips på kornet och checkade in på Hostel Top Banana, ett fantastiskt trevligt ställe där jag i skrivande stund sitter nedsjunken i en soffa med en whiskey-cola-bucket och med fish cakes och annat thai-gott i magen. Tidigare idag var vi ute och kollade på the Killing Fields, där Pol Pot verkställde många av hans hemskheter, och också fängelset mitt i stan, S.21, där mängder med kambodjaner torterades och mördades 1975-79. Han hade fått pippi på Mao-fasoner, och utbildning och lärdom var således fult, och istället skulle samtliga arbeta på risfälten och äta risgröt. En mycket lyckad operation. Jävla idiot.





Imon far vi vidare mot Saigon...

Bangkok

Usch, jag ville inte alls lämna Sydney, ångest, men det var dags för nya äventyr enligt agendan. I’ll be back.

Landade vid 23-tiden på Långfredagen och hade lite onda aningar efter att displayen i framförvarande säte visat på 28 grader vid 1000 meters höjd en sådan sen timme. Mötte Jakob pa Khao San Rd ett tag senare, och mycket riktigt så var svett ett ganska dominant inslag. Det har det varit sedan dess. I LP står det att april är ”the killing month” eller något sådant vad gäller värme, där temperaturen ofta når 40-graderssträcket. Det har visat sig helt sanningsenligt, heja Lonely Planet. Här är så varmt så jag har då aldrig tidigare upplevt sådan ihållande hetta.

Vi drog runt i Bangkok hela påskafton; kollade lördagsmarknaden, MBK, rödskjortedemonstrationer vid Siam Square, åkte sky trains och båt på kanalen, prutade, kollade tempel, åt pad thai och mango, upplevde ljuv fotmassage samt nästan ping pong show men egentligen ett efterblivet fetto med en Colaflaska. Inte lika ljuvt. Sen drack vi öl med några jämnåriga tjejer från Scotland. De hade också försökt gå på pingpong show men blev innelåsta då de vägrat betala 3500 Baht och vi blev lite av hjältar som kom och räddade dom. Vi kom enhetligt överens om att lägga ner hela grejen, och att det förmodligen är roligare att spela pingis.

Kina ar ett ackligt land

Jobbade mandag och tisdag som sista dagar pa AMP. Det har varit riktigt kul och shit vad gulliga alla varit. I stort sett alla man som jobbar inom marknadsforing har ar gay, det ar en slutsats jag kan dra efter att statistiken stannat pa inte mindre an 75 procent i mitt team. Den som hade mest ansvar for mig var Todd. Sa himla harlig kille. En sadan dar riktigt urban, framgangsrik gay-van bor varje manniska ha. I mandags kopte de en cheesecake till min ara, samt gav mig jattesota orhangen fran Oroton.
I mandags var vi nere pa Northies och tog mandagsbiffen for 7,5 dollar. Gott. Tisdag lite hang har hemma med Jem o Anton. Pa onsdagsmorgonen sa jag hejda till Jem for den har gangen men eftersom jag alltid ar grumpy Swede kl 6 pa morgonen sa kunde jag inte ens klacka fram en tar. Men jag kommer sakna honom, vi har haft sa kul ihop!! Hela hans grabbgang akte upp till Guldkusten over pask, skoj.
Igar onsdag hade jag ett viktigt mission: Skaffa kinesiskt visum. Jakla apa att vi inte tankt pa det tidigare. Men anyways, la 2,5 timmar pa att ta mig ut till Camperdown i vast for att motta beskedet att man inte langre gor visum dar, det sker numera pa en helt annan adress. Jag fragade damen i receptionen om hon skojade. Hon skojade inte. Och klockan var 11 sa jag hade bara en timma pa mig innnan det skulle stanga och det skulle vara kort att hinna fa det. Kom ut pa gatan javligt bedrovad efter att ha skallt ut receptionisten for den daligt uppdaterade hemsidan. Dar fick jag mystiskt information om att ga over gatan till ett annat litet dodgy stalle som verkade synnerligen olagligt, korrupt och sketet. Folk hade dock lajnat up utanflor, bade kineser och aussies, sa jag var tvungen att kora pa det. Helt hysteriskt dar inne, det lag papper och pass och ansokningar overallt. 300 dollar. 2000 spann. Billigt. Not. Kande mig sa vansinnes ripped off och ogillar nu Kina starkt, redan innan jag varit dar. Jakko fick sitt i Sverige for 390 kr for den som vill ha nagot att jamfora med.
Var trots allt lite glad att passet fanns kvar idag nar jag hamtade upp det. Kunde lika garna cirkulerat runt pa ebay.
Igar tog jag mig ocksa en omfattande promenad runt Sydney CBD, Surry Hills, Bondi junction och Kings Cross och bara sog in allt och mindes allt kul. Sen drack vi ol pa Martiln pl bar. Bine o Simon, Dave o Amy o Daves kompisar. Och sen kom Gavin fr St Anton 03 med sin tjej Kara! Han ar saaa underbar, Carro o jag bara alskade honom nar det begav sig back in the days. Han ar som Jesus och ser ut som honom ocksa. Ack sa mycket visdom som ryms i den kroppen. De tva ar over 30 och har sagt upp sina jobb, sin lagenhet i Perth och gett bort sina agodelar och ar nu ute och skumpar runt i en bil, och snart ska de till Sri Lanka. Det ar sa befriande att hora sadant.
Ikvall kakade jag kalasgottig vietnamesisk avslutningsmiddag med Amy och Dave i Darlinghurst, och sen lite italiensk glass pa ett annat stalle. Next stop Bangkok. Fy vad jag kommer sakna den har eran. Men det ska bli kul att turnera Asien med Jakkan. Go rodskjortorna, go.