Efter att ha svettats bort 10 liter på lakanet som var nopprigt och lagat på åtta ställen tog vi en tidig buss till gränsen till Kambodja, Poipet. Det är ett klassiskt korrupt rip-off-ställe, och mycket riktigt så tog första tuk-tuken oss till ett fejkat visumställe. Sen plankade vi oss igenom karantänavsnittet innan vi fick vårt visum för 20 dollars stycket. Efter en lång kös väntade och många liter svett senare, och kompissnack med en amerikan som hade gjort proceduren tre gånger men ändock inte mindes hur den gick till, fick vi också varsin stämpel i passet. Man försökte få oss att betala både 45 och 35 dollar för en taxiresa till Siem Reap, men notan stannade tillslut på 20 bucks och i det priset ingick både minttabletter, kisspauser (helen), familjebilsemestrar och ambulansservice för gravida kvinnor. Efter övertalning vid ytterligare en nätt scam fick vi också skjuts hela vägen fram till Psar Chas, göttegöttkärnan av Siem Reap. Grymt ställe. Fantastiskt mat och gott hotell med AC. Vi åt lyxig middag 3 ggr om dagen ungefär, och notan brukade stanna strax under 10 dollars. Öl kostade 50 cent. ”Det var billigt. Jag tar två.” Dagen efter ägnade vi åt Herr Angkor och hans tempel. Vi cyklade upp till Angkor Wat så att vi var där vid soluppgången 05.30, jättefint ljus. Sen drog vi en bananpannkaka och cyklade vidare till Angkor Thom. Imponerande stenskulpturer och överhuvudtaget pampiga tempel. Det ska tydligen ha bott en miljon människor där vi den tiden; för 900 år sedan. Coolt. Defintitivt ett av världens sju underverk. Check.
Imorse åkte vi inte båt på den uttorkade floden, vi åkte lyxbuss till Kambodjas huvudstad Phnom Penh. Jag har gjort en grym playlist med all min nya musik som Dave skickat med mig. Vi tog Saras tips på kornet och checkade in på Hostel Top Banana, ett fantastiskt trevligt ställe där jag i skrivande stund sitter nedsjunken i en soffa med en whiskey-cola-bucket och med fish cakes och annat thai-gott i magen. Tidigare idag var vi ute och kollade på the Killing Fields, där Pol Pot verkställde många av hans hemskheter, och också fängelset mitt i stan, S.21, där mängder med kambodjaner torterades och mördades 1975-79. Han hade fått pippi på Mao-fasoner, och utbildning och lärdom var således fult, och istället skulle samtliga arbeta på risfälten och äta risgröt. En mycket lyckad operation. Jävla idiot.
Imon far vi vidare mot Saigon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar